SkruvaDenSomAffi

Som jag skrev i mitt första inlägg har jag spelat i Rynninge i drygt ett och ett halvt år. Förra säsongen gick vi upp från division två till ettan, den högsta serie något Rynningelag någonsin spelat i. 

Det såg bra ut inför säsongen, vi hade många riktigt vassa nyförvärv som gick rakt in i startelvan bland annat före detta Sturehovarna Anna Wahlström (en riktig bollvinnare på innermittfältet) och numera Rynninges lagkapten och mittback Kajsa Regnås. Även Anna Bergendal en grymt duktig lirare som klev rakt in i startelvan anslöt till truppen. Det var heller inte många spelare som slutade. Känslan var att vi hade en bred och stark trupp.

Under försäsongen tränade vi riktigt hårt, med bland annat intervaller inne i Tybblelundshallen och därefter mördarstyrka med Ingrid Ericson-Jogsten. Vi var starka och fulla av självförtroende från förra säsongens succé. Efter att ha genomfört alla träningsmatcher inför säsongen 2015 var vi dessutom obesegrade, trots att vi mestadels mött division 1 lag som Borens IK, Örebro SK Söder, BK Tinnis och Rävåsen. So far so good.

Våren

Inledningen av vårsäsongen i ettan blev mycket tuff. Första matchen var borta PÅ GOTLAND. Det var kanske den roligaste bortamatchen jag varit på. Det blev lite som ett mini-läger att åka buss och färja, sova på hotell, käka hotellfrukost tillsammans och promenera 30-40 minuter till matchen. Eftersom det inte händer så mycket annat på Gotland i april så var det också mycket publik på arenan, riktigt mysigt faktiskt. Vi lyckades få med oss en pinne hem även om vi kanske förtjänat tre. En helt okej start.

I hemmamatchen mot Älvsjö, som då var serieledare, vände det. Matchen fick lov att flyttas från vår vackra hemmaplan på Grenadjärvallen till Pettersbergs konstgräs, en nackdel för oss eftersom Älvsjö är ett ”konstgräslag” trodde många. Vi ställde upp med ett oerhört starkt lag speciellt med tanke på att Ellen Karlsson (före detta spelare i KIF), och Sophie Sörqvist (tidigare i ÖSK söder) hade förstärkt truppen. Vi vågade rulla bollen och lyckades även få med oss tre poäng mot serieledarna! Ett bevis på att vi är ett väldigt bra lag. Matchen efter mot Nyköping tog vi även där en poäng, trots att Nyköping nog är seriens bästa lag.

Därefter kom ytterligare tre uddamålsförluster, i många av dem släppte vi in mål i sista minuten. Några poäng per match där hade varit oerhört viktigt just nu. Men det är lite orutin som vi faller på, vi kan inte spela fult och bara slå bort bollen för att försvara en ledning eller en poäng. Vi vill alltid vinna.

Sista matchen för våren vann vi i alla fall ganska överlägset mot jumbolaget Forsby med 3-0. Men 11 poäng på våren var inte tillräckligt för att hålla sig ovanför strecket. Känslan var ändå att i höst då jäklar.

Hösten (so far)

Spelmässigt började hösten bra, de flesta hade kört sommarträningen på allvar (12 intervallpass på tre veckor) så vi var starka. Tyvärr blev det uddamålsförluster i de båda första matcherna. Bland annat i måstematchen mor Gotlandslaget P18 som i och med att de vann med 4-3 gick förbi oss i tabellen.

Hösten fortsatte tungt då Ellen Karlsson lämnade laget för att spela i Elitettan med Jitex, själklart roligt för henne men en väldigt tung förlust för oss. När vi förlorade med uddamålet även mot Enskede, ett annat lag vid nedflyttningsstrecket, fanns det inte längre några ord. Vi släppte återigen in ett mål i sista minuten, tappade en poäng men gav också tre viktiga poäng till Enskede.

Många skador har satt käppar i hjulen för oss. Våra vassaste forwards Nellie Paulsson och Anna Walfridsson som är lagets snabbaste spelare och på egen hand skulle kunna avgöra en match har inte kunnat spela mycket. Alice Fondelius även hon riktigt snabb och duktig forward skadade knät i en av de första matcherna i serien. Jag själv som också är forward har spelat hela säsongen med en sträckning i baksidan som inte vill ge sig. Det är inte konstigt att vi har haft svårt att göra mål.

Men vi har också fått in bra spelare under hösten; Astrid Walldén och Jessica Ström har anslutit till truppen. Astrid som klev rakt in i startelvan som mittback har skänkt en hel del trygghet med sitt stabila och tuffa spel i backlinjen.

Trots att det känts tungt efter varje förlust knyter vi ändå alltid näven och bestämmer oss för att kriga in i det sista. För en vecka sedan tog vi en poäng borta mot Älvsjö, riktigt starkt och även där hade vi med lite tur kunnat vinna matchen. Vi är ju ett bra lag.

Vi kan om vi krigar, jobbar tillsammans och går in med rätt inställning. Det är inte kört än! Vi har 8 poäng upp för att komma ovanför strecket och det är 12 poäng kvar att spela om. Visst det är tajt men lite tur med övriga resultat och om vi gör vårt jobb kan vi ändå hålla oss kvar i division 1.

Vi har bra stämning och ett bra tempo på träningarna. Vi är ett riktigt bra lag. 5 av de 12 poäng vi tagit hittills har varit mot seriens tre topplag. Jag känner mina lagkamrater och jag vet:

”Det finns inte en enda spelare i Rynninge IK som kommer att vika ner sig innan serien är slut.”

It a’int over ‘til the fat lady sings.